Jag har svårt att andas. Andas luften som finns. Knivar skär och jag bara blöder. Jag bara blöder utan anledning. I mitt hjärta. Mitt hjärta, det är tungt och färglöst. Ångesten väller över mig. Som något svart kallt täcke som man har trasslat sig in i.

 

;Vill sitta på Tumblr hela natten, kolla på Supernatural och lyssna på Sleeping With Sirens. Men jag är trött, så trött. Vill skriva så mycket men det gör för ont för att tänka på. Tänka på det som är jobbigt att tänka på. Allt är så komplicerat. Jag är så komplicerad. 

 

 

Vill bli kär, riktigt sådär spralligt kär. Inte stå kvar på den här nivån. Den nivån när man hela tiden har någon i tankarna men man vet inte vad man vill. Jag kan inte låta bli att le lite emellanåt när jag tänker på honom, kan inte låta bli att tänka på honom innan jag somnar. Jag kan inte låta bli att tycka om alla hans fel. Jag låter hans fel och misstag bli något vackert, vilket gör det så himla mycket svårare att släppa taget om honom. Jag vill bara släppa taget, det kanske får mig att må bättre, men något tillåter mig inte att göra det. Något eller någon. 

 

Min kära underbara Tumblr: http://trapped-and-insecure.tumblr.com

 

Fina underbara älskade Kellin. Du har så rätt, men det är inte alltid lätt att göra det rätta.