bara för att man är annorlunda, så betyder det inte att man inte tar åt sig av elaka kommentarer. bara för att jag har haft en svårare barndom än andra och klarar mig mycket på egen hand och är psysiskt stark, betyder det inte att jag inte känner, att jag inte behöver en kram då och då för jag "klarar mig så bra ändå" eller att jag tycker om att gå genom korridorerna ensam, att jag gillar att alltid känna mig som det förbannade andrahandsvalet. 

 

jag tar åt mig och känner allt. precis som alla andra. jag kan ofta göra små saker till stora, och dem stora sakerna till små, varför vet jag inte. det bara är så. 

 

folk bryr sig bara när det har hänt nåt, dem låtsas finnas för en, sedan är man lika osynlig som man var innan. varför är det så? är det för att man inte är tillräckligt värdefull och viktig för personen eller blir det så omedvetet?