Just ikväll är jag arg på mina föräldrar. Fly förbannad, rent ut sagt. Besviken och ledsen. Verkligheten kommer ikapp. Och just ikväll minns jag mer än vad jag kanske borde minnas. Jag hatar det dem gjorde. Jag hatar att jag var den som blev utsatt mest. Jag hatar att människor ens har samvete att göra sådana saker som dem gjorde. Hatar att allt dumt i världens ens existerar. Ikväll kan jag inte ens blunda utan att minnas. Jag hatar att jag hela tiden måste vara stark. Jag orkar inte vara stark. Inte längre.