dear friend, i just want you to know

det skaver lite i mitt hjärta när jag ser hur du mår och jag inget kan göra. det gör ont när jag ser att människor faktiskt kan låtsas som ingenting. som om ingenting händer. jag undrar om dem är blinda. om jag är den enda som faktiskt ser. jag står kvar på samma plats som jag stod på när du på något sätt lämnade oss. du lämnade oss men inte medvetet. du visste inte. 

 

några av oss har förändrats sedan du försvann. jag vill inte förändras. jag vill vara samma person som blev kvar här för snart ett halv år sedan. jag vill att du ska komma tillbaka och se att jag fortfarande är mig själv. att jag kanske blivit lite starkare, lite modigare. men ändå, så är jag densamma.

 

flera gånger har jag spelat upp olika scenarion i huvudet, hur det kommer se ut när vi träffas, hur allt kommer vara. egentligen bryr jag mig inte hur det kommer se ut. jag vill bara ha en sådan kram som du alltid ger och se dig le, le på det sättet som du alltid ler på, när dina läppar ler men dina ögon är ledsna.

 

saknar dig så himla, himla, himla, himla, mycket. och jag vill säga att jag älskar dig till månen och tillbaka bara för att det låter poetiskt men den beskrivningen kan inte beskriva hur mycket jag faktiskt älskar dig. saknar dina färgglada leggings som du alltid hade när vi dansade och ditt pippi-hår. hjärta.

 

 

älskling jag saknar dig så
jag vet att ni kommer ha förändrats allihopa, och det har jag också
du är så speciell för mig, jag vill bara ta med dig någonstans där du alltid kommer vara lycklig och låta dig vara där, men såna platser finns inte.
jag saknar danserna vi utfört tillsammans, dina söta kommentarer och din underbara speciella personlighet som speglar sig på utsidan och gör dig så vacker
jag vill dricka te med dig och sitta och bara prata länge när vi ses igen, jag vill krama om dig så gärna
saknar dig finaste