Dan före dan före dopparedan är det idag. I alla fall i 2 och en halv timme till. Imorgon är det dan före dopparedan, då ska jag gå hand i hand med min allra bästa vän längst Göteborgs gator och se lyktor och ljus fylla upp staden med värme. Jag ska för en gång skull känna mig fri, älskad och förstådd. Jag ska tillåta mig själv att se allt det fina. Jag ska låta mig vara lycklig. 

 

Det är något med människor som bara bryr sig när det har hänt något. Jo, jag tycker väl att det är bra att dem bryr sig och jag tycker också att man kanske ska bry sig lite extra mycket när det har hänt nåt. Men när man i vanliga fall nästan är som luft och sedan när det har hänt något så är man tydligen så himla viktig. Jag förstår mig inte på sådana människor. Det finns många sådana människor i min närhet. 

 

Idag skulle jag kunna skriva hur mycket som helst. För idag har jag suttit på en buss och lyssnat på You Me at Six, Nirvana, Mayday Parade, Escape the Fate och Megadeth lite för länge. Jag har kollat på månen, och tänkt. Tänkt på så mycket saker. Så mycket som jag vill skriva, men det får vänta. I alla fall till imorgon. Smultronkyssar.

 

Förresten här har ni min Tumblr - http://trapped-and-insecure.tumblr.com/, ifall ni skulle vilja veta lite mer vad som pågår i mitt huvud när jag inte bloggar.